tialachan

Färger i en Vind

Publicerad 2012-05-03 22:48:44 i Allmänt,

-Pocahontas (1995)

Har just haft ett "Hallelujah-moment" till Pocahontas-filmen. Det måste ha varit ca 6-8 år sedan jag såg den senast. I de fem första minuterna av filmen hade jag gåshud över hela kroppen, jag kände musiken, naturen, London, nostalgin från barndomen, och ett helt annat analyserande från min sida. Det kändes ett tag som att jag aldrig hade sett filmen förut. En mystisk känsla som var ganska underlig. Det fanns så mycket mer i filmen den här gången till skillnad från hur jag minns den. Jag förstod saker de sa som det är menat att man ska förstå. Jag analyserade det de sa på ett helt annat sätt också, och såg verkligen vad man ville få fram i filmen, budskapet alltså. Budskapet är enligt mig att det finns fler sätt att lösa konflikter på än våld, även om man inte kan prata med varandra.

Jag upptäckte en ganska, men för vissa, självklar sak i filmen, och det var att Pocahontas pratar samma språk som Britterna. Hur kommer det sig och varför har jag aldrig funderat över det förut? Jo, hon hade en dröm om en snurrande pil, som skulle hjälpa henne i sitt vägval i livet. När hon står öga mot öga med John Smith får hon något som skulle kunna likna en uppenbarelse och blir välsignad av andarna med det engelska språket och de kan kommunicera med varandra. Fascinerande. Det jag också tänkte på var drogerna som man har hört att indianerna använde. Jag tror att på slutet av 1800- och under 1900-talet (om inte tidigare förstås) så hade de mycket att göra med droger. Jag tror att innan deras land (jag ser det som deras land eftersom de var där innan Britterna - frågan är om det var något annat folk som levde där innan indianerna?) blev invaderat så trodde man på naturens underverk och meningen med att leva tillsammans med naturen. Den som skrev replikerna till Pocahontas (karaktären, alltså) hade nog i åtanke att få folk att sluta förstöra världen med sina vägar och hus, de lyckades få mig att tänka såhär i alla fall, även om jag inte praktiskt tänker göra något åt saken.

Gammelmor Pilrot har en riktigt skön karaktär, likaså Nico - tvättbjörnen. Älskar hur han driver hunden Percy till vansinne genom att stjäla hans mat! Underbart! Gammelmor Pilrot säger också såhär första gången hon pratar med John Smith:
"Man ska inte döma trädet efter barken..."
En av de två ugglorna i trädet himlar med ögonen. Åh, bästa humorn någonsin! Eller de ser ut såhär i alla fall:


Nu har jag varit sjuk i nästan två veckor. Jag misstänker att jag fått bihåleinflammation men jag hoppas på att så inte är fallet. Min hals är bra nu i alla fall men min näsa verkar inte göra några framsteg. Jag har ont i bakhuvudet ibland, och ibland i käkarna. Det är säkert den där inflammationen.

På grund av detta har jag inte dansat ordentligt på två veckor, har dansat halvdant eller inte alls. Imorn kommer jag också att behöva sitta och titta. Jobbigt men jag måste ju bli frisk. Inget dansande för mig heller. Det blir inget festande för mig heller den här helgen, vet inte hur det ska gå imorn för mitt hus har "husfest" imorn. Alla på hela högskolan är bjudna att komma och festa. Om jag har tur så kommer de att befinna sig på våning tre och fyra men min granne är ganska festgalen av sig så jag kommer nog behöva hålla mig vaken ganska länge imorn. Har laddat upp med en till säsong av Gossip Girl så det kommer kanske gå bra. Jag hoppas på det.

Jag vill skriva om vad som händer mer imorn, men kan skriva på lördag eller söndag istället, så slipper inlägget bli en kilometer långt.

Puss <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jenny

Jag heter Jenny, men mitt användarnamn brukar vara Tialachan. Jag är en något inåtriktad ung kvinna med ambitionerna satta på att bli danslärare. Jag bor numera i Piteå och studerar på LTU - musikhögskolan.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela