tialachan

Fel årstid, jag vet, men det kan inte hjälpas. Idag har dagen i princip bestått av musik, med lite inslag av videoinspelning. Morgonen förgylldes med gitarr- och pianospelande då vi hade Estetiska Överväganden, som är en del av kursen Estetisk Kommunikation. Det var nog det roligaste jag gjort på länge. Jag trodde inte heller att det skulle gå så bra som det gjorde, det var ju trots allt ca 4 år sedan jag spelade gitarr senast. Och piano ska vi inte ens tala om. Så blev rätt imponerad över mitt spelande som jag inte visste att jag kunde göra. Jag har bestämt mig för att jag ska försöka få en av musiklärarna som vi går utbildningen med  
att lära mig spela piano. Det skulle vara superkul att få lära sig det. Jag kan ju (uppenbarligen) redan en del så det borde inte vara alltför svårt att lära sig resten. 
                                                                                                                                  

Det var helt enkelt en mycket bra morgon som förgylldes ytterligare när Hajen (internt skämt om en viss lärare) inte dök upp till sin lektion så att vi fick dubbelt så lång lunch. Jag förgyllde (det nya favorit-ordet) lunchen med en kak-dammsugare och en vaniljbulle som tyvärr inte hade vaniljfyllning utan bara låtsades ha det genom att kallas vaniljbulle. Blev lite besviken men humöret blev inte sämre för det. 

                                                              

Sedan hade vi Rörlig Bild, där vi ska göra varsina filminspelningar som vi sedan ska redigera. Vi fick lära oss hur kamerorna och stativet fungerade. Det var mycket intressant.

Passet efter det bestod av Musik till Dans, där vi lär oss instruera en pianist som ska kompa till balettlektioner. Hittills har vi övat på vår musiklärare, men idag var det två musikelever där som håller på och övar inför att kompa till balett. Det var mycket roligt, men svårt. Jag hade tyvärr valt två melodier som var för lätta så det blev ingen större utmaning för mig men jag lärde mig ändå en hel del. Det  var roligt idag, tidigare var det bara skitjobbigt och lite små-fnittrigt. Stilla Natt var föresten plié-melodin som jag nynnade inför musikern.

Sedan när jag kom hem satte jag mig och skrev en ansökan för jobb på ålderdomshem här i Piteå. Mormor fick just kors i taket, kan jag tänka mig, eftersom jag aldrig någonsin varit intresserad av att jobba på ålderdomshem. Jag ser det som en väg till en personlig utveckling, jag kanske blir lite mera vuxen om jag lär mig ta hand om andra människor. Jag kan ju ta hand om mig själv utan problem men jag är inte så säker på att jag kan ta hand om någon annan, haha. Jag ser också jobbet som en möjlighet till att utveckla min lärarroll. Jag tänker mig att det kommer finnas olika typer av människor på hemmet, och att jag då kommer att få nytta av att möta alla dessa, så att jag lär mig något om människor i allmänhet. Det känns som att det skulle kunna ingå i läraryrket också. Att hantera olika karaktärer, t.ex.
 

Imorse när jag vaknade och skulle titta på termometern upptäckte jag att det snöade ute. All den snö och is som nästan smält bort helt, täcktes nu av ett förödande vitt ludd. Den nyfallna snön täckte alla isfläckar på gatorna och det var svinhalt överallt.

Jag måste bara skriva om mina tre drömmar jag haft de senaste två nätterna. Konstiga drömmar är det. Den första drömmen utspelar sig i en mörk godisaffär, familjen Jungebro och pappa ska köpa godis. Sedan befinner jag mig hemma i mammas kök och har färgat håret svart för att det ska likna papper. Med håret håller jag, eller någon, på att göra en uggla, två ringar av hår ovanpå huvudet och de långa "flätorna" på sidorna skulle bli näbben. Ungefär sådär -->  :> Människan som sätter upp mitt hår säger en mening som innehåller ordet "papper" och vi börjar skratta. Sedan vaknar jag av att jag
1. Ligger på rygg - vilket jag bara gör när jag drömmer mardrömmar.
2. Skrattar.
Sånt är kul när man är liten kanske men att vakna i dagsläget av att man skrattar och känner hur ansiktet känns främmande av att man skrattar sovandes är inte roligt. Och dessutom att man ligger på rygg. Det var lite läskigt.

                                                                                                                                  
 
Den andra drömmen drömde jag inatt var också helt mysko. Jag var påväg hem. Jag befann mig på vägen mot Arkösund där det finns en väg som svänger av mot Lundby, där mina kusiner bodde förut. Den korsningen blandat med ökenlandskap blandat med röd lada. I alla fall så skulle jag gå hela den långa vägen till Bäckis (där jag bor nu) och då upptäcker jag en kort, tjock man som ser ut att ha någon blandning av Downs Syndrom och något annat komma emot mig. Han jagar mig och Flipp och Ewelina gömmer mig i Flipps lägenhet på Ankars (Flipp är E's pojkvän och han Phöste oss på nollningen). När jag tror att kusten är klar smyger jag ut och ska just börja färden hemåt då jag ser den här mannen komma gåendes på gården nedanför huset som jag befinner mig i. Jag börjar springa och då får han syn på mig. Sedan befinner jag mig i ett hus som skulle föreställa Bäckis och Ewelina är med mig. Sedan tror jag att jag måste ha vaknat för sedan kommer dröm nummer tre.

Dröm nummmer tre börjar med att jag bestället en cheeseburgare, pommes och en dipp på Max. Till höger ser jag en viss kille som jag möjligtvis varit intresserad av tillsammans med en dansare från trean. Jag blir arg. Jag ser dem gå in i en butik. Jag går in i butiken efter dem och tittar på prylarna som de hade tittat på. Solglasögon, örhängen i guld, halsband, läppstift. Jag tar med mig dem och går. Jag stal alltså de där grejerna. När jag kommer ut ser jag den här killen stå och vänta på mig (men han ser inte mig) för han vet att jag har tagit grejerna och att han tycker att jag förföljt honom, så han är arg på mig. Jag ska just kliva ut ur den här dörren som är där och han får syn på mig och jag skriker på hjälp, hoppas på att Max-personalen ska hjälpa mig. Tankarna i mitt huvud i drömmen låter: "det är hopplöst", "jag åker fast för det här", "jag har tagit de här grejerna". Efter det (fast det kan också ha varit innan jag öppnade dörren) befinner jag mig i ett rum där jag håller i en plånbok. I plånboken ligger pengarna från smyckena (som jag antagligen sålt). Det är exakt 67 dollar. 6 st 10-dollarsedlar, 1 st 5-dollarsedel och 2 st 1-dollarsedel. Det finns säkert inte men så var det i drömmen. Sen vaknar jag. Helmysko drömmar.

Det här är nog det längsta inlägget jag någonsin skrivit, så jag har förgyllt det med lite bilder för att det inte ska bli alltför tråkigt. Jag antar att jag hade mycket att skriva. Imorn har vi fyra stycken danslektioner, alltså 6 timmar dans. Tyvärr har vi inte haft dans sen i tisdags så jag kommer inte kunna röra mig på lördag när jag ska ta mig upp och öva inför mitt solo och träna lite själv.

Godnatt.
Puss <3