Night of The Dancing Flames
- Roisin Murphy (2005).
Stockholmsresan var helt okej. Var hos Prins Charmig på helgen, åkte till vandrarhemmet på söndagkvällen. På måndagen hade vi vår föreställning i Skärholmen, det gick oväntat bra. Vi var i Stockholm i tre dagar med klassen, så vi åkte hem i onsdags kväll. Vi hann gå på dansmuséet och moderna muséet och auskultera på tre gymnasium. I torsdags och i fredags var två franska gästlärare på besök. Både kul och inte kul. Man var som sagt ganska trött efter Stockholmsresan.
Igår julpyntade jag i min lägenhet. Jag har än så länge en tomte, men den tar nog inte alltför illa vid sig av att vara ensam. Jag får inte plats med så mycket julpynt heller, endast mitt köksbord kan pyntas för att alla mina andra ytor är fulla av böcker och papper och sådant. T.ex. stolen till höger på bilden nedan är en sådan yta.Inte för att jag skulle julpynta stolen, den råkade bara komma med på bild.
Ny adventsljusstake.
Igår morse hade jag nog en av de konstigaste drömmarna jag någonsin haft. Den började med att jag beställde en hamburgarmeny. Jag fick min röda bricka med pommes, läsk ochhamburgare insvept i papper och satte ner brickan på ett bord. Jag gick då och pratade med en vän ett tag och upptäckte sedan att alla bord var fulla så jag gick och hämtade min bricka och åt med min vän, vem nu det kan ha varit. Sedan är det ganska oklart om det är en eller två drömmar. Eller tre. Jag ser något typ av blått vatten, kanske en pool.
Jag befinner mig sedan på en grön kulle mellan några lägenhetshus, som är grå och vita. Jag har träd omkring mig. Jag får syn på någonting och då blir jag jagad av en man. Jag springer in i ett av lägenhetshusen. Jag springer upp för första trappan och sätter mig i den andra trappan bredvid den bruna lägenhetsdörren. Jag hör porten slå igen efter mig och inser att han nog också hörde den.
"Han kommer antagligen hitta mig här... det finns inge bättre, hinner inte."
Jag hör att porten öppnas och att någon går in. Jag antar att det är mannen. Han går upp för trappen. Han vänder runt och ser på mig (det var alltså han). Han riktar pistolen mot mig och skjuter mig i huvudet två gånger (på den högra tinningen). Jag känner inte smärtan (jag tror det var så för att jag inte kan föreställa mig den verkliga smärtan). Jag tänker:
"Låtsas att du är död så att han går".
Jag låtsas, men han kommer på mig och skjuter ett till skott, antingen i magen eller i låret. Han går.
"Måste få hjälp..."
Tre pojkar befinner sig sedan i trappuppgången. De tror att jag skämtar, att jag är utklädd. Jag vet någonstans i mig att om jag rör mitt huvud för fort så kommer jag att dö. Jag känner från pojkarna att deras intention är att misshandla mig för att de inte tror på mig när jag säger att jag blivit skjuten.
Jag vaknar nog där någonstans. Jag har aldrig drömt att jag dött eller varit nära döden förut. Det var lite skrämmande ändå. Som tur är så har jag aldrig haft sådan smärta eller varit så nära döden så drömmen kunde inte vara så hemsk som den skulle varit om jag hade upplevt sådana saker.
Imorgon åker vi i klassen till Kiruna, turnéns sista stop. Vi ska vara där tills på fredag. Vi får se hur det går, haha.
Puss <3
